När arbetsuppgifter dokumenteras föds ofta nya idéer om hur arbetet ska utföras. Skrivandet är en viktig källa till utveckling, men tyvärr är möjligheterna begränsade när det gäller att överföra det nya tänkesättet till dem som berörs. Som vid all organisatorisk förändring följer de anställda inte alltid de instruktioner som utfärdas. Utifrån sina tänkesätt finner de kanske att det nya är felaktigt, skulle kräva mera resurser, saknar kontakt med verkligheten eller inte går att begripa. De som utarbetat de nya instruktionerna, tycker att de är väl motiverade och lätta att förstå. Obenägna till förändring ter sig därför de som håller fast vid det som tidigare varit rätt och rimligt. Martin Fransson tar fasta på den krassa men fruktbara insikten att nya tänkesätt lättare uppstår hos den som skriver än hos den som läser en instruktion. Med socio-kognitiv teori och med erfarenheter från Arbetsförmedlingen, utreds orsakerna bakom den påtagliga utveckling som sker hos enheter som ges förtroendet att själva författa sina instruktioner och som därför måste samspråka om sättet att arbeta. Trots den självständighet det innebär att samordna genom samförstånd, verkar den samsyn som då uppstår, faktiskt öka förutsättningarna för central styrning och förändring. Men både för att organisera det som redan är och för att bädda för radikal nyordning, bör arbetet följa vissa principer.